Mediebrevet #7

– från en expert till en blivande

Jan 09, 2025

🍋🍋🍋
Mediebrevet är tillbaka!

Januari är här och jag gläds åt att ha fått ett helt gäng nytillkomna prenumeranter - varmt välkomna!

Du som just börjat prenumerera och är särskilt intresserad av råd om kommunikation kan hitta mina tidigare tips via länkarna längst ner.

Årets första fredagsrecept blir enkelt fixad timjankyckling med en ruccolasås som är supergod!

Veckans kommunikation: Sälj in er nyhet

🍋
Jag hjälper företag och organisationer att hantera kriser, synas i media, och på andra sätt nå fram med bästa tänkbara kommunikation.

Den tjänst jag anlitas mest för är medieträning, där det förutom konkret övning framför tv-kamera ingår en teoridel med mina konkreta råd för hur man får ut sitt budskap i kontakter med media och vad man i övrigt bör tänka på i en intervjusituation.

Jag pratar också om hur de stora förändringarna av medielandskapet har påverkat förutsättningarna för research, till exempel hur mycket mindre tid dagens journalister har för varje rapportering. När jag började jobba på SVT Rapport 2002 gjorde jag max ett tv-inslag per dag. Idag krävs att reportrarna på en vanlig svensk tidning i Mellansverige levererar sex artiklar per arbetspass, med deadline hela tiden, till alla plattformar. Rörlig bild ska det också vara…

Varför är detta intressant? Jo, därför att journalisternas tidspress påverkar era möjligheter att berätta om det ni vill i nyhetsprogrammen – till det sämre. Men jag ska tipsa om ett sätt som ökar chanserna till genomslag:

Ring den redaktion som du tror passar och säg att du har ett nyhetstips, som handlar om X (nyheten, kort och mycket övergripande) och att du gärna vill mejla lite info till rätt person som jobbar just idag. Dra inte allt på telefon!

Förbered dessförinnan ett kortfattat mejl med:

Nyheten – vad är det som är själva grejen?
(Aldrig hänt förut? Stor insats som påverkar många lokalt/globalt? Förändring i en trend? osv)
Varför är detta intressant och viktigt? För vem? En mening om det.
Fakta i frågan, gärna i punktform. Glöm inte siffror. Journalister älskar listor och statistik, men hinner själva sällan leta upp detta.
Kort info om hur sakfrågan har utvecklats, dvs är det stor skillnad mot tidigare? (Exempel: “Tidigare har merparten av resenärerna flugit denna sträcka men sedan vi tog över tågmarknaden ser vi en stor ökning av andelen som väljer tåget i stället.”)
Ge namn och titel på den du föreslår kan intervjuas, glöm inte kontaktuppgifter. Du kan till och med skriva vilka aspekter intervjun kan beröra, typ så här: “Christina kan beskriva situationen idag, vad förändringen beror på och hur det påverkar invånarna när det gäller både boendemiljö och ekonomi.”
Om tv eller radio: Föreslå intervjuplats där man ser/hör det som nyheten handlar om. Reportageteamet vill inte filma på tyst kontor framför vit vägg utan mitt på golvet/åkern/vägen etc med ämnet för nyheten i bakgrunden. Utan att någon städar bort saker innan!
Om tidning: Föreslå vart ni kan gå för att ta bra bilder.

Förstås beror redaktionens intresse ändå främst på vad själva nyheten är, och på nyhetstrycket i övrigt just då. Men chanserna för rapportering ökar om du redan initialt tipsar rätt person i tjänst, och servar de ofta stressade journalisterna med grundläggande info (och gärna länkar).

🍋

Veckans språk: Hyperkorrektion

🍋🍋
Desto mer jag lär känna Alma, desto mer tilltar känslorna, hörde jag i ett tv-program om kärlek där man ofta får se gosiga katter promenera i motljus. Säger du också desto….desto? Sluta med det!

Rätt: Ju… desto…

Ju-satsen anger förutsättningen och desto-satsen resultatet. Man kan också vända på meningen och slopa desto: Du får bättre betyg, ju mer du läser. Vi kan också säga ju - ju: Ju mer du läser, ju bättre betyg får du.

En talspråklig variant är ju–dess: ju fortare, dess bättre.
Men ~~desto-desto~~ kan man alltså inte säga.

Desto-desto är ett exempel på hyperkorrektion som enligt Wikipedia är ett språkfel som består av en felaktig rättelse enligt en förmodad eller feltolkad språknorm.

Hyperkorrektion uppstår annars ofta när en skribent misslyckas med att överföra ett talspråkligt uttryck till standardskriftspråk. Hen är medveten om att ett visst ord stavas annorlunda än det uttalas, men tillämpar felaktigt den stavningen även på andra ord än det avsedda.

Exempel: Förväxling mellan infinitivmärket att och konjunktionen och, som båda kan uttalas som å.

Meningen Jag har svårt att se uttalas normalt ja har svårt å se, vilket ibland leder till det hyperkorrekt skrivna: Jag har svårt och se.

Nördigt värre, men jag är ju språkpolis. Här finns en nyligen publicerad krönika om desto-desto, med referenser till både Ernst Rolf och Gustaf Fröding! (Ej betalvägg)

🍋🍋