Mediebrevet #53

– från en expert till en annan!

Äntligen mars!
Uppmärksamma läsare märkte kanske att Mediebrevet tog sportlov förra veckan, men nu är det slutsportat här i huvudstaden, torra gator, solen skiner och det är vårkänningar i luften. Så underbart!

Jag förbereder just nu kvällens familjemiddag eftersom jag fyller (48) år imorgon – det blir enkel men god mat som passar både ungdomar och vuxna. Botten till min favorittårta åkte nyss in i ugnen – pavlova med jordgubbar. Den passar alltid. Recept längst ner!

---

Veckans kommunikation: Paus i intervjuer

🍋

Många är rädda för pinsam tystnad när de blir intervjuade i exempelvis tv. Det går väl inte att stå tyst? Jo, det går visst! Det är till och med att föredra ibland.

Vid mina medieträningar brukar jag tipsa om ett enkelt knep för att ge sig själv ett par sekunders betänketid – vänta en kort stund efter att frågan är ställd innan du svarar.

I tv och radio klipps pausen nästan alltid bort – det är bara du själv som tycker att den känns lång. Så gör ministrar och vd:ar, så kan du också göra!

Jag brukar också påminna intervjupersonerna om att det inte är deras jobb att driva intervjun. Det är journalistens. De själva ska svara efter bästa förmåga på de frågor som är rimliga och relevanta, och om frågorna i stället är insinuanta, implicit förutsätter förhållanden som inte stämmer eller på annat sätt inte är adekvata, då ska det bemötas vänligt men bestämt i svaret.

Exempel

1. När frågan redan från början bygger in en negativ beskrivning:

   Reporter
   – Är inte det här bara ytterligare ett exempel på att ni inte har haft kontroll över situationen?

   (kort paus)
   Intervjuperson
   – Nej, det tycker jag inte är en rättvis beskrivning. Det här handlar om att X inträffade, och när vi upptäckte det gjorde vi Y. Vårt fokus nu är att se till att Z inte ska kunna hända igen.

2. När frågan antyder ett mer långtgående misslyckande:
   – Är inte det här bara ännu ett tecken på att myndigheten tappat greppet?
   (kort paus)
   – Jag delar inte den bilden. Det som faktiskt har hänt är att X, och därför har vi nu gjort Y.

3. När frågan bygger in en misstanke om motiv:
   – Kritiker menar att det här beslutet egentligen handlar om att ni försöker spara pengar snarare än att förbättra verksamheten. Stämmer inte det?
   (kort paus)
   – Nej, beslutet handlar om X. Ekonomi är förstås alltid en faktor i offentlig verksamhet, men det avgörande i det här fallet är att vi behöver Y för att kunna Z.

4. När premissen nästan är en anklagelse:
   – Men är inte det här bara ett sätt för myndigheten att försöka slippa ansvar för det som har gått fel?
   (kort paus)
   – Nej, tvärtom. Vårt ansvar är just att reda ut vad som har hänt och se till att det inte händer igen. Det är därför vi nu gör X och Y.

Om du pausar en stund först hinner du formulera dig bättre. Alltför ofta tror man att några tysta sekunder är dåligt, men det är alltså ofta tvärtom. Och bara för att en journalist påstår en sak behöver du inte köpa den – säg emot på bästa sändningstid!

Men det gäller förstås att pausen inte blir absurt lång, som när Norrtäljes kommunstyrelses vice ordförande Staffan Tjörnhammar blev tyst i 26 sekunder i en SVT-intervju om de kraftigt höjda politikerarvodena:

Tittaren tänker: Ja, nu blev han tyst. Alltså finns det inget bra försvar här.
🍋

---

Veckans språk: – Nä, men…

🍋🍋
Min kära vän Gudrun (språklärare) reflekterar över ett störningsmoment. Hon skriver:

“Jag RETAR mig på när intervjuade personer inleder med
– Nä men… eller – Jo men…
Mycket vanligt vid intervju med idrottare tyvärr. Värst när det först nämnda följs av något positivt och utifrån en positiv frågeställning:

– Nä men…med det fantastiska stödet från ledarna är segern given.

Förvisso förstår jag att det är den svarandes sätt att vinna tid för att formulera sitt svar men ändå…”

Jag tycker att Gudrun har helt rätt – det är störande för lyssnaren även om det är mänskligt att säga så i stressen som oftast uppstår vid en liveintervju.

Den starten på ett svar kan kanske också vara ett sätt att förminska hur viktig frågan upplevs. Kanske tycker Ebba Andersson som just tagit OS-guld inte att Kan du ta oss genom loppet bit för bit? känns relevant, och då är det kanske naturligt att svaret börjar med Nej, men…?

Tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt hade som ovana att börja varje svårt intervjusvar med:

– Av det enkla skälet…. att-eeeeh-…. (svaret)

Frasen var ett sätt att framställa komplexa politiska beslut som logiska och självklara, och samtidigt ett smart sätt att få fler sekunder att tänka på, men det var störande att lyssna på eftersom han gjorde det så ofta.

Språkligt är båda dessa företeelser tveksamma, tycker jag, men ur ett intervjuperspektiv är de ganska smarta. Har du bättre exempel? Mejla mig!
🍋🍋

---

Veckans recept: Karens pavlova

🍋🍋🍋

Min vän Karen är en grym kock och hon har lärt mig detta enkla recept på hemgjord marängtårta – pavlova med jordgubbar. Sött så en tårta räcker till ett helt gäng gäster. Jag har gjort dubbel sats och lastat den på höjden, och ska sätta limeskal på min tårta ikväll; det ger en syrlig kontrast till marängen

Karens pavlova

104KB ∙ PDF file

Download

Download

🍋🍋🍋

---

Vad vill du ha tips om i Mediebrevet? Jag vill gärna ha mejl: anja@spotoncom.se

Trevlig helg!
/Anja

Tidigare råd om språk, kommunikation & god mat:

Mediebrevet#43 Mediebrevet#44 Mediebrevet#45 Mediebrevet#46 Mediebrevet#47 Mediebrevet#48 Mediebrevet#49 Mediebrevet#50 Mediebrevet#51 Mediebrevet#52